Jag har inte gett upp, absolut inte, men det finns ett litet men. Jag har fallit för en frestelse. Två gånger. En gång föll jag för en frestelse två gånger…
Snesteg 1: M & S vill ni baka kladdkakemuffins? Tror ni att jag frågade dem för att vara schysst? Nej, nej. Bara för att jag var så jävla sugen på att slicka skålen med ljummen, fet och sockrig smet. Såklart slickade vi alla tre, men vad hände liksom? Jag äter ju inte kolhydrater och jag har inte gjort ett snesteg på två veckor. Jag har inte ätit så mycket som en kokt morot – tills idag.
Snesteg 2: M & S leker snällt på sina rum efter baket. Jag börjar hysteriskt leta efter någon mer sött i vårt skafferi. Och där! En hopknuten, skrynklig godispåse. Majas. Från bion i lördags. Hon hade några kvar. Jag smyger upp påsen och tar TVÅ (läs tre).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar