Magnus slumrar i soffan, mina ögon svider och visst känns det lite gruvsamt just i denna stund. Snart bär vi ut två små varma, mjuka, sötnosar in i en kall bil och kör hela natten lååång. Jag o M konstaterade precis att vi kommer resa i ganska exakt ett dygn. Stackars barn. Om det regnar när vi landar är det inte bara himlen som gråter. Hoppas att all packning är med. Det borde den vara med tanke på hur många proppfulla väskor vi släpar på. Tänk, nu är vi på väg. Resan som vi pratat om sedan i mars. Indialand here we come.
Vi vill slutligen passa på att göra ett litet tillägg till mammas matlista; blodpudding, mera prinskorv, fiskbullar och mer knäcke.