Magisk konsert av Anna

M hade utlovat överraskning och det blev det verkligen. Jag gillar det nog ändå, när jag tänker efter. Vi tog bussen ner till stan i går. Hoppade av på Esplanaden och jag var helt säker på att det skulle bli en middag på Invito, men så fel man kan ha. Misstänkte inte någonting tills M kom på att vi måste gå till bankomaten. Jag väntade på honom och såg mig omkring, då jag fick syn på en konsertbuss. Visste inte att det var Annas. Då kom jag på att jag hade läst en artikel i tidningen samma dag om Anna Ternheim och jag frågar M;

–När var det Anna Ternheim skulle komma till Sundsvall och spela?

– Ikväll, svarar M. Då förstod jag.

Vi hade en supertrevlig kväll med god mat och fantastisk underhållning!

Anna Ternheim tog hem två grammisar, som Årets kvinnliga artist och för Årets album. I går, i den anrika och vackra Spegelsalen, visade hon varför hon är Sveriges regerande grammisdrottning.

Den kompromisslöshet hon visat på senaste skivan Leaving on a mayday har hon tagit med sig ut på livescenen och förstärkt dem så till den grad att det inte går att värja sig mot dem. Låtarna är enkla, tydliga och dränks inte i arrangemangen.

Fokuseringen på Annas röst och sång är total och det avskalade uttrycket i texterna lyfts fram mer än någonsin tidigare. Anna har låtit melodierna och rösten skruva sig helt fritt och hon har kommit tillbaka till ursprunget - där hon hör hemma. För det är rösten som tar henne till en dimension högre än någon annan svensk kvinnlig artist just nu, förenat med den närvaro och känsla som hon har i mötet med publiken.

Anna utlovade en magisk konsert – och visst höll hon vad hon lovade. På alla sätt och vis.

Spegelsalen - Sundsvalls vackraste konsertlokal - skapar den unika intima och stämningsfulla atmosfär där Anna Ternheim bäst kommer mest till sin rätt med sina berättande texter . Hon radar upp sina starka låtar, No I don´t remember, Black Sunday afternoon och Damaged ones - för att nämna några - på sitt anspråkslösa sätt men tämjer ändå publiken fullständigt.

Ternheims nya band skapar en storslagen ljudbild som tillsammans med hennes texter, präglade av ofta svart melankoli om separationer och uppbrott, skär rakt in i hjärtat.

Magnus Wiklund, ST