Att städa eller inte städa

Visst är det underbart. Som vi har längtat. Men nu kan jag ju inte vara helt till freds med allt damm och annat smått & gott som tinar fram med vårsolen. Visst är det fint med stora ljusinsläpp i alla väderstreck, men om jag kunde släppa pedanthysterin lite lite vore det ack så mycket skojigare. Jag kastas mellan; Det skall alltid vara rent, undanplockat, var sak på sin plats (även barnens leksaker), ingen tvätt i tvättstugan, varken ren eller smutsig och en ständig fräsch ajaxdoft i hela huset OCH; Nu skiter vi i och plockar hela tiden, vi kör på den lite med bohemiska stilen, vi måste acceptera att vi är en barnfamilj och vi dör inte av lite skit i hörnen, katthår är väl inte så farligt, Näe, jag behöver inte vika alla handukar åt samma håll med färgmatchning. Jag tycker att det är väldigt mysigt och hemtrevligt hos dem som inte har ett "skönahem-hem", men jag kan inte förmå mig själv att släppa kontrollen. Har ni något tips? En bekant till mig sa att lösningen är att skaffa ett till barn, för då hinner man inte och måste acceptera att det är så. Med två barn fortsätter man att kämpa och vill att det ska gå, men misslyckas ständigt. Jag måste nog ta mig ett snack med mannen i huset om inte solen slutar att lysa snart...