Imorgon bitti är det dags. Jag vill, men ändå inte. Jag hatar, väntar och längtar på samma gång.
Jag är beredd på en viktuppgång, jag vet att jag måste vara det, men jag vill inte. Be för mig.
Jag vill gå ner i vikt. Om man bortser från självklara önskningar som att min familj ska förbli friska och glada, att det ska bli fred på jorden, att jag vill vinna 137 miljoner på lotto så jag kan köpa en hopphäst, ett stall, två ponnysar, en alldeles egen liten bil som det får lukta hästskit i och ligga hö på sätet utan att det gör något och skaffa en PT med kockkunskaper - så är viktnedgång min absolut största önskan just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar