Jag har funderat på om jag ska ha något nyårslöfte eller inte. Jag ska ha. Mitt nyårslöfte ska bli att vara mer tacksam för det man har. Försöka se allt från den ljusa sidan, inte gnälla över småsaker som får en att låta som en bortskämd liten skit. Se det stora i det lilla. Jag menar hur lycklig kan en mamma egentligen bli när en 4-årig dotter skiner upp som en sol och dansar på sitt rum tills hon stupar av trötthet över att få – håll i er nu – Melodifestivalen 2005 på CD. Det är lycka det! Jag tycker faktiskt att det ska bli kul att ta 06:00 bussen till jobbet imorgon, för jag har ett.

Ps. Hur söt kan en fot på en 1 1/2-åring vara. Kom i håg en sak, alla ni med barn. När de små sötnosarna kommer och kryper upp i soffan och vill att ni ska ta av dem strumporna och snusa på deras fötter, men plötsligt har de blivit ganska stora, knotiga, kalla, fuktiga och ni känner inte alls för att pussa och gulla med en sur stortå – då är det dags att börja jobba på ett syskon!